Efter 2 års längtan föddes vår underbara son en kall decemberdag. En dag som förändrade inte bara mitt liv utan även Taz liv. Vi har blivit föräldrar.
Dagen då vi fick reda på att jag var gravid förändrade mycket. Rädslan att få ännu ett missfall förföljde mig dag ut och dag in. Vi hade tid för vul den 14 april och jag var så nervös och rädd för att det inte skulle finnas något att se. Men det gjorde det. En liten "ärta" byggde bo i min mage. Men jag kunde inte släppa rädslan för missfall. Inte förrän den den 25 juni kunde den hemska rädslan lämna mig. Vi fick se vår bebis för första gången och dessutom fick vi reda på att det var en liten pojke. Den känslan går inte att beskriva med ord. Vi gick därifrån med ett lyckorus i hela kroppen. Nu var längtan att få träffa vår son enormt stor.
Alla förberedelser inför sonens ankomst sattes igång och det var hur underbart som helst. Men det kändes lite overkligt. Vi hade inte riktigt förstått att vi skulle ha barn.
Tiden för ankomsten närmade sig och jag började bli nervös inför förlossningen. Jag visste ju inte vad som väntade. Men jag kan bara säga att det gjorde sjukt ont, men det var det mest otroliga jag varit med om. Jag gör gärna om det igen.

Det har även hänt lite andra saker under årets gång bl.a. så tog min yngsta systerson studenten och Tigiz fyllde 1 år. Nu väntar ett nytt spännande år med bl.a dop och jämna födelsedagar.......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar